Archive | september 2011

Ödmjuk

Blir lite ödmjuk i själen när jag sitter & fyller i almanackan för oktober…

Tänk att jag, som var mobbad från 2 – 9:an, nu har så många vänner att jag inte riktigt hinner med alla riktigt så mycket som jag vill?! Att jag duger, att folk faktiskt vill träffa mig & umgås!

Är du en mobbare som råkar läsa det här så kan jag ju passa på att berätta att jag idag är 42 år, så den här känslan att inte duga riktigt som ni (dvs alla mobbare) präglade mig med är nå’t jag fortfarande lever med, dagligen, 17 år senare, eller för att ge lite persepktiv, drygt 6 200 dagar senare.

Känns det ok?

Annonser

Jag gjorde det!

Försökte övertala mig själv att jag inte orkade plantera nå’ lökar när ungarna dragit iväg till scouterna, men jag lyssnade inte på mig alls, utan gick ut.

De flesta lökarna är planterade nu; blev nog nästan 100 lökar! Resten har jag sparat till några rabatter som behöver rensas först; kanske på lördag?

Hade tydligen fart i kroppen fortfarande, för jag drog ut gräsklipparen & klippte gräsmattan så jag kunde lägga ut steg-stenarna vi köpte i lördags; blev riktigt bra! 🙂

Se’n en varm dusch & House; en helt ok tisdagskväll! 🙂

Knölar!

Eller iallafall lökar… Köpte ett gäng vårlökar från www.Odla.nu tillsammans med mamma för ett tag se’n, och nu när vi har köpt jord så tänkte jag roa mig med att peta ner dom i jorden medans ungarna är på scouterna. Längtar efter att se rabatterna spraka av färg i vår! 🙂

Den andre knölen är min käre son…

Var på utvecklingssamtal igår & tydligen så är det så att han har slappat ur fullständigt; han arbetar inte som han ska på lektionerna, och sitter & såsar i största allmänhet…

Han sover som han ska (lägger sig 20, släcker lampan 20:30 och sover till 7 när väckarklockan ringer), men däremot så hade fröken noterat att han äter dåligt på lunchen; nå’t som jag också märkt hemma att han slarvar med. Visst jag ser till att han äter upp det han lagt för sig, men den där killen med glupande aptit verkar ha tagit semester?

Jag gissar också att det här med svågern har satt sina spår hos honom; ena dagen har han en farbror som leker med honom, hittar på saker & gör en massa, och nästa försvinner han ur sikte utan ett ord… Visst har jag förklarat på deras nivå att farbror har gjort bort sig mot mig & att han flyttat för att han skäms för vad han har gjort, men det är ju inte helt enkelt att förstå för en 10-åring iallafall. Dom vet ju själva att om man gör fel mot någon så ber man uppriktigt om ursäkt & gottgör för det dumma man gjort, så är det bra se’n, så att förstå att farbror, som är en vuxen människa, smiter iväg med svansen mellan benen rubbar deras världsbild några grader…

Jag sa dock inget om det till fröken…

Så nu börjar vi med kadaverdisciplin och Omega-3 igen. Och jag har lovat att om han ryckt upp sig till vårt uppföljande möte (24/10) så ska han få ha ett nytt pyjamasparty eftersom det bara var en som kunde komma förra gången… Det kan också tänkas bli ett par tå-skor om det gått riktigt bra.

Och nej, det är inte alls så att han har svårt för sig för att han inte kan; han ligger i absoluta toppskiktet i klassen; läser på luspunkt 18c (LUS 18a är mål för åk 6, han går i 4:an), ligger långt fram i matten och är en naturbegåvning vad gäller geografi och engelska, det är helt enkelt så att han fortfarande har sommarlovet i kroppen, och säkert en hel del hormoner också, så nu gäller det att styra in honom på rätt kurs igen…

Mera helg!

Jag vill inte alls ha måndag imorgon! Kan vi inte ta en till slappsöndag eller varför inte en middag hos vänner-lördag?

Men freda’n kan vi skippa…

Sitter på jobbet när en fullkomligt hysterisk B ringer: ”MAMMA, DET STÅR 3 FRÄMMANDE KARLAR PÅ BAKSIDAN, DOM ÄR SVARTKLÄDDA, HAR KOFOT, DET SMÄLLDE JÄTTEHÖGT & JAG ÄR JÄTTERÄDD!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Medans jag försökte lugna ner henne så kom jag att tänka på att ComHem håller på att meka i området eftersom vi ska gå över till dom i nästa vecka.

B, har dom arbetskläder? Är dom ganska unga? (Jag hade ju varit hemma & tagit emot dom när dom behövde komma in hemma & skruva lite)… Jodå, mina beskrivningar stämde.

Jag ringde till vice ordförande i föreningen, som bor alldeles i närheten, och han kunde bekräfta att ComHem-killarna var i området igen. Ringde B igen & bekräftade att det var ComHem, att det inte var någon fara, och att hon väl kunde ringa nå’n av kompisarna (som bor i området) & be nå’n komma över, men det slutade med att hon hellre gick över till T efter att ha kollat att han var hemma. Men det var ju bara för mig att gå från jobbet & hämta henne… Hon skakade som en mus i min famn när jag kramade henne…

När vi kom hem så packade ungarna sina ryggsäckar inför hajken och jag kryddade en kyckling & satte in i ugnen. Det blev tidigt i säng & upp 8 på lörda’n.

Efter att vi hade dumpat ungarna så lånade vi M’s bil (som har dragkrok) och åkte iväg till Molnsätra för att köpa rabattjord; dom hade dessutom rea (20% rabatt) på steg-stenar, så vi köpte 20 st till baksidan… Vi åkte hem & skyfflade ur en kubik jord ur släpet (svettigt), planterade om några blommor & åkte tillbaka med släpet innan vi tog hemvägen över Burger King för lunch.

Se’n hem & duscha (maken gick & lämnade tillbaka bilnycklarna till M under tiden) och göra oss iordning & packa för att åka hem till G&M i Skogås. Deras A var också på hajk & G var hos farmor, så det var bara vi vuxna & lille 3-månaders A till middag. Och vilken middag! Först kantarellsoppa, se’n fläskfilé med kantareller & avslutningsvis chokladfontän med en massa färsk frukt! Lägg till det hjärtliga, innerliga & roliga diskussioner & det blir en fullkomligt underbar kväll med goda vänner! Och bebisgos… 🙂

Imorse sov vi ända till 10; vi märkte varken A eller storebror G (som kom hem under kvällen eftersom farmor skulle på galej); dom har verkligen hittat receptet på väluppfostrade, trygga & lugna barn!

Vid lunch åkte vi hemöver; hämtade ungarna på scouterna efter en mellanlandning här hemma, se’n åkte vi vidare till Brakarby för att leta inspiration till att göra om vardagsrummet. Som det ser ut nu så blir det barnhörn & tegelvägg, men mycket hinner hända innan vi kommer till skott! 😉

Kostnader

Saker kan ju kosta på olika vis… Vad gäller svågern kan jag bara konstatera att det kostat oss så mycket, på så många olika sätt.

* Pengar. Han har, i ärlighetens namn, aldrig bett om något, men att ha en extra vuxen vid matbordet i ett halvår, en vuxen som gör av med vatten och el, en som ska med när man går på bio, åker skidor eller åker på helgresor, kostar väldigt mycket. Så mycket att vårt sparkonto, som i februari var femsiffrigt idag är tvåsiffrigt. 22 kr har vi kvar på det närmare bestämt.

* Tillit. Jag känner mig verkligen grundlurad. Hela våren har jag gått och trott att allt var bra, att vi investerade i en människas framtid & frihet. Bara för att upptäcka att allt var en roll han spelade…

* Tid. Jag har investerat så många timmar i att hjälpa honom. Med dokumentation, samtal, forskning…

* Kärlek. Nej, jag & maken är fortfarande lika sammansvetsade som någonsin, men alla dom här guppen vi varit tvugna att lappa pga det som hände. All den här tiden vi pratat om allt, all den energi jag varit tvungen att lägga på att förklara vad svågern egentligen gjort, och hur jag känner det, fast man tycker det borde vara uppenbart. Frustrationen att maken trots allt tvingas vara ”bror” också… Det var som jag sa, och som han själv höll med om; om någon annan, utan blodsband, hade gjort mot mig/oss vad svågern gjort mot mig/oss, så skulle han ha skrivit bort den personen ur vårt liv utan att ens reflektera över det, men nu ”måste” han ju fortsätta hjälpa, stötta & ordna. På tid som stjäls från mig & ungarna…

Känner mig så arg, bitter & sviken. Och förbannad på mig själv som inte genomskådade honom… Anser mig själv vara en tämligen god människokännare, men tydligen fäller man ner garden när det gäller närmaste familjen?

Det här sveket känns många gånger värre än när jag blev mobbad i skolan på sätt och vis. Då kunde man trots allt skylla på barn som inte visste bättre, men det här handlar om en beräknande vuxen… Blotta tanken på att jag uppmanat mina barn att krama honom så han inte ska känna sig ensam får mig att rysa…

Och samtidigt sitter maken i kläm däremellan… Jag sa till honom idag att jag ångrar att vi hjälpte honom komma hit, och även fast jag förstår att det sårar honom så är det så jag känner…

Onödig dag

Har sovit som en stock hela natten, men hade behövt nå’n timme till… Fast jag hade världens goaste väckarklocka, maken skickade in E till mig som kröp ner i sängen & gosade mig vaken. Tänk att han är 10 år & lika gosig fortfarande! T o m när jag hämtar honom i skolan så får jag världens bamsekram, och oftast en puss på kinden också! 🙂

Men trots den bra starten så känner jag mig lite… inte låg, men disträ, trögtänkt & ofokad… Tur att tisdagar brukar vara lugna så jag bara kan sitta här på jobbet & vara mest hela da’n.

*gäsp*

Oj vilken helg!

Vissa helger kommer man till jobbet lite varmare om hjärtat än andra; det här har varit en så’n helg!

Helgen började med t-bana till Slussen & promenad till Birka’s terminal. Jag var först, men hann bara gå på toa innan U & hennes karl kom. Maken var lite senare & kom först en 8avslagen) cider senare… 🙂

När vi väl fick tillgång till hytterna så blev det raketpiffning eftersom vi bara hade en 20 min på oss innan vi var bokade i restaurangen för skaldjursbuffé.

Maken klappade i sig 4 (!) så’na här tallrikar:

Medans jag fick ”nöja” mig med kantarellsoppa & coeur de filét provençale:

Väldigt mätta gick vi vidare till baren för ett par mojitos; maken instruerade bartendern, så dom blev riktigt goda! 🙂

Se’n tog vi en vända till hytten för att fylla på glasen & gick vidare till ”discot” där dom hade 80-tals show & därefter 80-tals disco. Vi skrålade med & dansade så både fötter & hals värkte da’n efter! 🙂

En riktigt trevlig septembertradition det här; undras om vi inte borde peta in en försommarkryss tillsammans också?!

När vi klev av båten blev vi livräddade av U & O eftersom dom hade tagit bilen in till sta’n & skjutsade hem oss. Hade ng dött på riktigt om jag hade varit tvungen att skramla hem på tåget!

Vi kom hem ungefär samtidigt som ungarna eftersom underbara C hade åkt in till sta’n med dom & fikat. Hon går verkligen above & beyond, och har verkligen förtjänat flaskan med champagne som hon fick! 🙂

Väl hemma var det bara att svida upp sig igen eftersom vi skulle på födelsedagskalas i Hässelby. Kan ärligt säga att jag inte hade ett dugg lust att åka dit, men väl där så ångrar jag mig inte alls! Det blev inte mycket drucket där alls, men congri & flsk var precis den återställare jag behövde för att kunna dansa & må bra. Fick också höra från många vänner att dom var glada att höra att svågern flyttat ut & att dom inte förstod hur jag stått ut ett helt halvår med honom hemma, för ”han är ju inte klok”! Vänner är min största skatt! 🙂

Vi fick med oss A hem; det börjar bli standard nu; antingen följer A med oss hem, eller så får M&G med sig E hem till dom… Så härligt att se våra killar tillsammans! 🙂

Nästa helg ska A på hajk med sin scoutkår & B&E med sin, så vi bokade in en vuxenmiddag hemma hos M&G. Deras mellankille ska sova hos farmor, och lille 3-månaders A får tillbringa kvällen i vår famn. Så söt! tackade G för att hon fött en ny bebis åt oss så vi slipper… 😉

Maken tillbringade söndagen pillandes på Chryslern & Toyotan; båda skulle det bytas bromsar på, plus att damaskerna över Chryslerns drivknutar behövdes bytas. Och nej, han är inte färdig än…

Själv roade jag mig med att plocka ner vinter-/höstkläderna från vinden & gå igenom ungarnas kläder. Det blev en liten hög till våra kompisars son, och en hel flyttkartong med B’s kläder som ska läggas undan tills/utifall att vår brorsdotter (=svågerns dotter)får komma hit från Kuba. Dom kommer inte att behöva köpa kläder åt henne på flera år! 😉