Intet är som väntans tider…

För en timme sedan var Maken kallad till intervju, en hel timme se’n…

Sitter här & växlar mellan att vara nervig till att hålla på att pinka på mig, jag kan ju inte gå på toa innan han ringt…

Helgen som var

Fullt ös…

Helgen startade med att jag blev strandad på Ulvsundaleden i cirkus 2 timmar eftersom en ledbuss hade halkat med nosen i diket & stod med rumpen ut över båda körfälten… Det gick ingen större nöd på mig dock, radio i mobilen så man visste vad som hände & en färsk bok i väskan; men eftersom bussen hade like vajsing så blev det ganska kallt efter ett tag; speciellt eftersom jag har en tendens att sätta på mig kjol de kallaste dagarna… Själv gjort få själv ha’t som Fammo alltid sa! 😉
Men eftersom maken hade hämtat barnen & dessutom hade maten på gång i ugnen så led jag inte alltför mycket; förutom att gästerna kom hem före mig…

Vi blev till slut 4 par & 5 barn till maten, lite nätt med maten eftersom maken är optimist, men alla blev mätta, och vinet & rommen flödade, så inga klagomål alls! 😉

Ett av paren stannade kvar över natten, så efter att ha tippat sista barnen i säng strax efter midnatt satt vi uppe till 4 & babblade – kände mig 15 igen, men morgonen efter var jag nog 100… *UGH*

De pallrade sig hemåt efter brunschen & vi röjde lite innan det var dags att sätta sig i bilen & åka söder om sta’n för ett försenat fö’lsedagskalas hos våra vänner som fick sjuk pojke förra helgen.
Hamnade i köket med förklä’ & ett glas vitt – helt ok, för man pratar så mycket bättre när man står & sliter sallad i bitar. 😉

Vi blev kvar där till strax efter 22 & hade varit förutseende nog att ta med pyjamasar till B&E, så vi hade bara att putta dem i säng när vi kom hem eftersom de somnade i bilen. 🙂

Så blev det då äntligen söndag & E’s gymnastik!!! Vi hade ju tänkt det som en möjlighet för honom att bränna energi, men istället laddade han batterierna… 😉 På hinderbanan var han tvungen att klämma ut det lilla extra; han hoppade över ”trappstegen”, han kröp baklänges i ”tunneln”, han hoppade på varannan ”sten” mm, mm… Tror nästan att vi får ge dagisfröknarna rätt i att han han en kroppsmedvetenhet lång före sin ålder… 🙂 Det var en mycket lycklig kille & en lika avundsjuk storasyster i bilen hem. Eftersom jympan bara finns för upp till 5-åringar har vi lovat B att hon kan börja på dans istället, så vi får se om vi hittar nå’t som passar fröken…

Det var -15C & strålande solsken när vi kom hem så Maken bestämde sig för att åka till backen & skida med B&E medans jag förberedde maten & tvättade en maskin; jag bojkottade tvättstugan förra veckan, så den här blir det dubbla skift… *suck*

Se’n blev det dags att träffa några med-mammor från skolan (& en pappa); det är lite väl mycket strul & brist på information för att vi ska känna oss nöjda, så vi ska kolla igenom med de andra föräldrarna & se om vi inte kan kuppa på föräldramötet om några veckor… 😉

För övrigt hände det inte mycket… 😉

Voltar med myror i brallan

Kvartssamtal på dagis idag… Inget oväntat direkt, det är så skönt när man har bra kontakt med personalen så att man får info fortlöpande & inte is sporadiska kallduschar… 😉

E är energisk, hjälpsam, snabb i tanken, lättlärd, smidig (han voltar i luften från fönsterbrädan ner på madrass! Ick! Inte helt fel att han ska börja på ”Lek & Rörelse” till helgen!), han har lätt för att få vänner (både vad gäller personal & mer jämnåriga…), men så är det ju det där med koncentrationen… Han har så kallade myror i brallan, eller kanske en hel stack? Dessutom har han börjat kaxa sig & säga emot.
Jag bara tittade på fröken, log & sa ”Kommer du ihåg hur B var i den här åldern?”. Díos mio, sa fröken & tappade hakan – det har du ju rätt i!!!”.
Med andra ord, vi försöker hålla fokus på slutet av tunneln vetande (uh-oh, påminn mig inte senare att jag sagt så!) att det bara är en fas & att det går över; många grå hårstrån senare (de man inte slitit ut med rötterna redan), men det går faktiskt över…

I övrigt har dagen varit lagom angenäm; lunchade med Maken; det finns få, men ändock fördelar med arbetslöshet… Påminn mig om det den 25:e, ok?
Efter midda’n fick Maken kli i kroppen & ville åka skidor, så jag gav honom nådigt tillåtelse (& försökte hålla masken… Tänk va’ skönt det är att vara själv ibland, trots snart 20 år i huvudstaden är det så mycket norrlänning kvar i en…), skickade iväg honom, stökade klart i E’s rum efter att ordnat klart i B’s före maten, tippade båda två i säng & släntrade ner för att slå på tv’n. Jag gick f’resten in i tvättstugan på vägen, men övertalade mig själv att det går så bra att vänta en dag till… 😉

Måste nog dra mig uppåt nu dock, innan datorn förvandlas till en pumpa…

Chefen

Smått frustrerande när en 2-meters man har mindrevärdeskomplex…
Men å andra sidan är han ju förkyld…
*suck*
Var hemma med E igår eftersom han var småfebrig, inget allvarligt, bara en förkylning som inte kan bestämma sig vart den ska ta vägen.
Hans feber innebar också att helgens planer hamnade i malpåse, men eftersom lördagens födelsedagsbarns son hade åkt på ögoninflammation & ställt in så missade vi egentligen bara besöket av kompisar på freda’n & deras dotters övernattning, B var inte road när hon fick höra att C inte kunde komma…

Julgranen & julpyntet åkte ner också, så nu ska jag bara riva ner gardinerna så är jag klar med att avjulifiera hemmet. Väntar med gardinerna tills jag har tvättat ikapp dock, inget gör mig mer ledsen i ögat än en fet hög med smutstvätt på golvet, så då är det bättre att dom får sitta uppe. 😉

E blev stor pojke igår också, natten till sönda’n dråsade han i golv mitt i natten & klättrade mycket konfunderad tillbaka upp i sängen; han börjar med andra ord bli för stor för sin 70-säng, så igår lämpade vi barnen på kompisen & åkte till Ikea & shoppade säng. Det var en liten tupp som svansade in i sitt rum vid läggdags! 🙂

Ikea… Nejdå, visst blev det mer än bara den planerade sängen, är det överhuvudtaget möjligt att besöka Varuhuset utan att handla mer än det man har på listan?
Nåväl, det blev nästan som semester mitt i veckan att få gå i affär utan att ha mammamammamammamammamammamammamammamamma ekandes i öronen…

Vill strypa!!! >:(

Maken är etta på min Shit-list just nu…

Han är ju hemma med E idag & skulle hämta B tidigt från skolan. B har hemspråk fredag efter lunch & jag ville att Maken skulle gå dit & träffa hemspråksdamen eftersom hon inte behagat kontakta oss under hela höstterminen med resultat att vi inte vet vad dotra gör på dessa lektioner, inte heller får hon läxor eller annat som de andra ”hemspråksbarnen” får, eller böcker heller för den delen…

Ringer maken 20 över 12 för att påminna & säga till om att han måste ge E en dos Panodil snarast så han mår lite bättre tills de ska gå ut.

Halv 2 ringer Maken – han ”glömde” bort tiden för att han höll på att laga en persienn, vad ska han göra nu?! Lyssna på mig som ger honom en handfull välvalda uttryck & smäller på ‘fonen.
FUDGE! 😡

Vid två ringer sonen med pappas hjälp; pappa sufflerar i bakgrunden om att ”tala om vad vi håller på med”. Jag hör att E mår ynk & frågar om han fått mera medicin? Nej mamma, bara den du gav mig (dvs strax efter 3 på morro’n…)!

Så med en Att Göra lista på två poster har han lyckats sumpa båda, med följd att vi fortfarande inte vet mer om hemspråket och att E mår hundvalp…

*suck*

Undras om Blocket godkänner en Bortskänkes?

Äntligen (?) fredag!

Då var det fredag då!
E väckte mig strax efter 3 i natt; han var varm & hade ont i huvudet, men efter lite jordgubbs-medicin (Panodil) somnade han om & jag kunde krypa till kojs igen. Jag ”måste” ha öppet fönster för att kunna sova, men när man måste upp mitt i natten är det rena döden att krypa ner i den kalla sängen – Maken fick värma mina fötter, inte helt frivilligt dock… 😉

Glömde helt bort väckarklockan i morse, eller rättare sagt, jag var så dimmig att jag stängde av larmet istället för att snooza… Ooops!

7:17 kom E in & ville gosa, han var lite småvarm & hade fortfarande ont i huvudet (som om nå’n river min hjärna med vassa naglar var hans målande beskrivning), för att vara en som får skallen strimlad var han dock väldigt go & gosig, så jag tror inte att det var riktigt så hemskt… 😉
Han tycket dock att det skulle vara bra med lite mera jordgubbsmedicin, för jordgubbar har vitaminer och det är bra för kroppen… Elaka mamma gav dock order till Pappa att han inte skulle få nå’t före 10… Pratade precis med Maken & han har 38.3C (sonen, inte Maken), men är precis lika vild som vanligt, så vi väntar nog med jordgubbarna lite längre… 😉

Dagst att luncha nu… Blev inga rester från gårdagen, så det är antingen te & smörgås, eller en så’n där hemsk djupfryst låda som gäller, så jag tar nog fram min kopp & mitt rooibos… 🙂

Det var det det…

Gårdagskvällen avlöpte utan större mankemang, vi värmde upp med lite rea-shopping & fyllde händerna med kassar & plånböckerna med kvitton; passade på att ladda upp med lite tröjor till E till nästa höst/vinter, B har så det räcker & blir över.
Det är ju så himla mycke’ lättare att hitta snyggt till tjejer än till killar, så det gäller att passa på när man hittar nå’t!
Dessutom är det ju så att tjejer ofta får kläder i fö’lsedagspresent medans killar får bilar & dinosaurier, vilket båda blir lika glada för, men det är svårare att hålla sig varm med bilar & dinosar… 😉

Vi landade sedan på Hollywood & fick världens muppigaste kvinnliga servitris till att börja med; hon tyckte inte att vi skulle sitta där vi satt om vi skulle äta ”tillbehören står ju däääär borta” (=3 m bort), och dessutom hade hon noll koll på vinlistan. Som tur är togs vi sedan om hand av den trevlige killen som har macho-problem med korkskruven… 😉
Större delen av kvällen avhandlade vi skolan eftersom våra tjejer går i samma klass; och vi börjar båda bli lika besvikna… Personal som slutar utan att föräldrarna informeras, barn som bråkar & inte trivs, skvallriga fröknar & dålig hemspråksundervisning… Krafttag till våren önskas! Vi har planer… 😉

Kom hem lite smålullig strax före 22, landade framför datorn ett tag & kröp se’n i säng. Maken var tröttare än jag, men det tar vi igen! 😉

Inte en vanlig tråk-torsdag

Torsdagar brukar vara ganska lea dagar, inte riktigt helg, inte riktigt vardag, utan bara nå’t limbo man måste ta sig igenom, men idag har jag nå’t att se fram emot iallafall! 🙂

En gång i månaden brukar jag & en ”granntant” gå ut & äta efter jobbet, eller, ska jag vara riktigt ärlig så är maten bara en bisak, guldkanten är att slippa handla-hämta-släpa-laga-tjata-bolli-bada-borsta-läsa-natta-biten efter jobbet – fast go’natt kramarna saknar jag förstås… Men man kan ju alltid smyga in när man kommer hem & snuffsa dom i nacken; finns det nå’t som luktar goare än sängvarma barn? Eller en varmare känsla än när ett halv (eller hel-) sovande barn lindar armarna runt din hals & mumlar ”Jag Älskar dig mamma!”… Livet var ganska fattigt när det var knott-fritt… 🙂

Nåväl, ikväll är det Vår Kväll igen, Kista som vanligt; passar på att klara av några ärenden i samma veva; födelsedagspresenten till lörda’n, fylla på strumpbyx-förrådet (ja, jag är -69’a, vi har ramlat in in strumpbyx-stadiet nu…), nå’t litet till Andreas Charlie innan jag packar paketet, se’n var det nå’t mer också, men den poletten ramlar väl förhoppningsvis på plats senare…

Maken är inne på sin 3:dje dag som arbetslös, så jag njuter av att ”slippa” hämta-lämna-fighten med monstren på morro’n/eftermidda’, och framför allt av att få sova nästan en hel timme längre än vanligt, för att inte nämna att komma hem till mat på bordet! Maken deklarerade för kompisen att han nu var ”Fri” efter sin sista arbetsdag, varpå kompisen snabbt replikerade ”Vadå fri? Du är hemmafru nu!” He, he… 😉

Det där med fri är ju förstås en sanning med modifikation… Och visst flår Maken som en liten bisam för att få ett nytt jobb innan Räkningarna blir för överväldigande, men visst kan jag förstå att de första veckorna måste kännas lite som semester; iallafall omkring AMV’s vuxen-dagis-tider…
Fatta att när Maken kom dit sin sista arbetsdag fick han besked om att han måste komma tillbaka da’n efter eftersom han inte var arbetslös än! Och när han plikttroget knallade dit igår var det enda besked han fick ”kom tillbaka imorgon kl. 13!”… Idag kommer de säkert säga att han ska komma tillbaka med sina papper imorgon… *suck* Hatten i hand, huve’ på sne…

Nä’, om man skulle ta & göra lite nytta nu kanske… 😉

Oj, oj, oj

Tänk att jag landade här till slut…

Har fundrat, undrat, blött & stött, men nu bidde jag till slut med blogg iallafall… Det känns nästan som om man ska publicera vikt & längd och födelsögonblick, men jag nöjer mig med att säga hej. 😉

Jag? Jaaa, en -69’a (de olika åren virrar förbi så snabbt, men man är ju alltid -69’a, så om det är nå’n som är hugad kan ni ju räkna på fingrarna (& tårna, och börja om igen…)), bor i Stockholm sedan -88, i Kista sedan -95, och i vårt radhus se’n -04. Jo, jag är en så’n… Radhusare… Huvva! Jag är dock väldigt dålig på att pyssla, påta & hurta à la Skugge, så fear no evil, jag är dock ganska full av åsikter, så en till gemensam nämnare har vi dock, även om hon får betalt för att tycka… 😉

Radhuset bebos även av Maken och Barnen, E som är en vild kille som kan räkna sin ålder på ena handens fingar och i 7 månader till har ett finger över. Det kan han låna ut till storasyster B som i 2 månader till är en hand & ett finger gammal i år, men är så lillgammal att mamma känner sig som en tonåring med jämna mellanrum.

Vet ni vem jag är nu? Nä, det kan man väl inte påstå, men ni har ju fått ramverket, så blir det lättare att lägga bitarna i mitten…