Archive | september 2012

Om du insisterar…

Blir ingen matlagning i helgen tydligen…

I måndags ringde kompis & bjöd på middag imorgon.

Alldeles nyss fick jag sms från kompis som undrade om vi hade nå planer ikväll?

Svarade med skräckblandad förtjusning att E ska på skoldisco, men resten av oss är oplanerade. Skräckblandad förtjusning? Ja, man vet ju inte om han ville bjuda på middag, eller behövde barnvakt… 😉

Det visade sig vara det förstnämnda, och när jag frågade vad vi ska ta med oss så svarade han ”hunger”, och det ska jag nog kunna ordna… 🙂

Och på söndag så är det ju inte helt osannolikt att det blir pizza, så ingen matlagning i helgen alltså; om man inte inkluderar att steka ägg & bacon till frukost förstås.

Fan vilka härliga vänner jag har! 🙂

Air Wick Doftpinnar – Buzzning

Jag är Buzzador.

Reklamavbrott:

——————————————————————–

Som Buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster.

Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som Buzzador är ninnibeth): http://www.buzzador.com/se/buzzador/register.php?refstr=ninnibeth

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: http://www.buzzador.com?refstr=ninnibeth

————————————————————————-

Med ojämna mellanrum får man hem grejer att testa och berätta om för sina vänner; jag har fått kyckling, ost, kaffe, godis, duschtvål, kryddor, krämer mm, mm. Man antecknar lite om produkterna, vad vännerna & en själv tycker om det & rapporterar till Buzzador efter utfört test. Det är helt klart värt ”besväret”, du får inga kontanter, men att få testa nya artiklar är ju skoj! :)

Förra veckan fick jag hem en stor kartong:

I kartongen fanns det en hel massa AirWick doftpinnar

Jag fick en vardera av Björnbär och Cool linnen till mig själv, och en massa Cool linnen att dela ut till vänner. Jag ställde genast in Björnbär på toaletten. Jag hade i alla pinnarna som följde med, men du kan reglera styrkan på doften som sprids med antalet pinnar du stoppar i oljan. Skulle jag vara efterklok så skulle jag nog ha nöjt mig med hälften av pinnarna; dels för att det bode vara drygare, och dels för att det verkligen doftar starkt.

Jag packade iordning de övriga förpackningarna och tog med mig på kalas i lördags; alla blev väldigt glada.

Och jag fick redan idag ett samtal från M som säger att hon i vanliga fall inte gillar så’na här ”doftgrejer”, men att Cool linnen doftar rent & fräscht, och inte alls är så frän som övriga dofter brukar vara.

Rekommenderas alltså! 🙂

Det ska ni skita i!

Alltså, det här med ord, och hur de mottas är intressant…

I helgen var vi på 10-årskalas. B’s närmsta kompis, C, såg att jag hade Instagram i mobilen (jag, B & C stod & höll på att tramsa om mobiler & program, och varför ”Tanter” som jag ens hade smartphones, för det var ju bara för dom coola osv…). C frågade om mitt användarnamn, och jag sa att jag inte tänkte berätta, för att det är ett privat konto osv, men dom (B&C) insisterade och jag skrattade & sa att ”Nej, det ska ni skita i!”, och efter ytterligare lite trams gav dom sig.

Igår ringde C’s pappa (Som är vettig) & frågade vad som hänt, och att C blivit så ledsen när jag sagt hon skulle skita i det, och att hon ringt sin mamma, som blivit skogstokig…

Jag fattade ingenting; vi höll på att skoja, och B&C kallade mig för tant, och vi garvade, och jag sa åt dom att dom skulle skita i mitt lösenord osv. För mig var det bara vår vanliga skämtjargong, och jag förstod inte alls att C skulle ta illa upp (& märkte det definitivt inte där & då!), men tydligen så gjorde hon det… 😦

Och som om jag behövde få B (dvs C’s mamma) att ogilla mig mera (För två år se’n separerade B&M, dvs C’s föräldrar, och jag sa som det var till B att jag inte kunde förstå hur hon kan separera istf att lösa problemen (jo, de är väldigt nära vänner till oss, och jag såg oss alla 4 som syskon snarare än vänner; dom är gudföräldrar till E, och vi till deras yngsta dotter).), sedan dess har hon knappt pratat med mig, och har dragit sig undan alla våra gemensamma vänner (hon har sagt upp bekantskapet med sina vänner från Före Skiljsmässan)…

Men nu har jag nog definitivt skitit i det blå skåpet…

Igår kom C hem till oss för att göra läxorna med B. C berättar nå’t om sina ”kusiner” och maken undrar vilka kusiner eftersom hon inte har några; varken hennes morbror eller farbror har nå barn, så hon berättar att hon menade sin pappas kusiners barn, och att hon nog inte kommer att få några andra kusiner eftersom hennes morbror inte vill skaffa nå’ barn pga sin sjukdom (han har diabetes), så vi säger att man kan ju alltid adoptera om man inte vill föra en ärftlig sjukdom vidare, så hon säger att han har ju ingen att adoptera med, så jag säger att ”Men M har ju varit tillsammans med J (manligt namn) i hur många år som helst?!”. Varpå C tittar chockat på mig och skrattar hysteriskt; Va?! Nej!!! Dom är bara vänner! M är inte bög!!!

Och jo, M är bög, men vad kunde jag annat säga än att ”Nähä, då måste jag ha missuppfattat; jag trodde dom var tillsammans!”…

C är alltså 13 år och vet inte om att hennes morbror gillar killar & har haft en pojkvän i minst 17 år (dvs så länge vi känt familjen, dom kanske har varit tillsammans ännu längre…)!

Iofs borde jag inte vara förvånad, för första gången vi skulle fira nyår tillsammans så möter B’s mamma oss i hallen & ber om ursäkt för att M är där med sin pojkvän eftersom hon skäms så mycket för att M gillar killar…

Så den här helgen har jag alltså tillbringat med att göra mig ännu mer i onåd hos B…. Tydligen…

Trött

Eftersom helgen blev så fin så insåg vi att vi inte ”fick” slösa bort den med att städa & fixa, så runt lunch skickade vi ett sms till ett gäng kompisar – kom hit så grillar vi; ta med något att dricka.

Eftersom det verkligen var ett infall i sista minuten så blev det ”bara” 3 familjer som kom; ganska lagom egentligen eftersom man kan sitta & prata på ett helt annat sätt än om man är ett tjog…

Och pratade gjorde vi till långt in på småtimmarna; M sov kvar med grabbarna, men G stannade tyvärr hemma med lillkillen som fick feber… 😦

Det stora samtalsämnet var naturligtvis förra veckans debacle i skolan; alla undrade var det var för fel på läraren, och hur dålig hennes svenska egentligen är eftersom hon hade lyckats missförstå så kapitalt. Ska kanske tillägga att inte en enda som var där är född i Sverige, förutom barnen… Kändes som en lisa för själen!

På söndagen stack ungarna, plus M’s 2 iväg på scoutstädning. M åkte hem, så på eftermidda’n skjutsade vi hem killarna till Skogås & blev där bjudna på middag innan makarna stack ut & fiskade med alla ungarna och jag & G slog oss ner i sofforna och snackade om högt & lågt. En riktigt terapisession!

Igår när jag var på väg hem från jobbet gick luften ur mig totalt. Gissar att förra veckan vältrade över mig totalt? Känner mig både förbannad, ledsen och orolig. Kopplade ner och tog ett långt bad medan maken flög drake med ungarna, se’n gick jag i säng redan vid 21:30. Vaknade imorse & mådde lite bättre, men dras fortfarande med ångestkänslor. Troligtvis för att det är föräldramöte i B’s klass ikväll… 😦

Vilken vecka…

Är det verkligen fredag idag?!

Den här veckan har verkligen varit omtumlande. Mår fortfarande väldigt dålig över de huvudlösa anklagelserna veckan startade med, ja, även kränkt även om det gått inflation i ordet…

Men det har inte bara hänt dåliga saker i veckan… I förra veckan fick jag veta att jag blivit utvald som testpilot för Samsung Galaxy Note 10.1, så den fick jag lägga tassarna på i tisdags & ska nu få pilla på den i en månad! 🙂 Gillar mycket än så länge; men är ju så van med min Galaxy S3 att den också känns som en gigantisk mobil; både på gott & ont… 😉

Och igår med posten fick jag en påse från IsaDora eftersom jag vann på deras tävling #WonderfulWednesday i förra veckan! 🙂

Förlängningsmascaran har jag ju testat & gillar; ögon-makeup-removern testade jag igår & den var riktigt bra den också; en konkurrent till min favorit från Boots/No7! 🙂 Ögonskuggan (de två ljusare nyanserna) testade jag imorse, så betyg kommer se’n! 🙂

Livet går vidare, trots potthål längs vägen. Jag har iallafall fått ett enormt stöd från mina vänner, och det känns så himla bra. I nöden prövas vännen, sägs det; och det ställdes verkligen på sin spets den här veckan! Jag har tur! 🙂

Nu blir det helg. Enda planerna än så länge är att vi ska äta kyckling i ugn/grillad kyckling ikväll. Café de Paris blir det säkert till; och varför inte ris & brysselkål?! Resten av helgen är ett oskrivet ark. Vi borde rensa ogräs, men det beror ju på vädret, och plocka ner varmare kläder från vinden är ju också aktuellt… Kanske vi ska passa på att gå på bio & se Modig också?

Och innan man vet ordet av är det ny vecka…

Trevlig helg! 🙂

Uppdatering ang rasistanklagelserna…

Vice rektorn ringde igår em & sa att det troligen inte skulle bli någon polisanmälan (som om inte rektorn redan berättade i måndags att skolans jurister sagt att de inte skulle driva ”ärendet” vidare…) och att rektorn hade pratat med H (som är tillbaka på jobbet nu) och att de (rektorn & vice rektorn som jag förstod) vill leta det hela lugna ner sig och inte ens prata om det förrän nästa vecka….

Jag passade på att fråga vice rektorn om hon, under de 8 år vi haft kontakt de senaste 8 åren, haft minsta lilla anledning till att tro att jag är rasist eller hyser nå’ främlingsfientliga åsikter, och hon sa att ”Det kan jag med handen på hjärtat ärligt svara nej på!”.

Om jag ska ”läsa mellan raderna” och tolka vad som har hänt så är det att H totalt har missförstått vad jag sagt/menat, agerat impulsivt och kontaktat rektorn som tvingats följa ”protokoll”, men att de (rektor & vice) inser att H har missförstått/övertolkat efter att ha träffat mig/oss i måndags, och baserat på 8 års kontakt med mig…

I vilket fall som helst så bad jag henne framföra att när det hela har lugnat ner sig så vill jag att vi alla sitter ner & pratar ut om det här; ansikte mot ansikte. (Eller snarare, jag vill inte alls, men det måste göras…).

Hur Ninni blev rasist…

I torsdags hade vi föräldramöte i E’s klass.

Efter föräldramötet säger E’s Ma- & NO-lärare att hon har så svårt att ”nå fram” till E. Jag säger då att E sagt att han har svårt att förstå hennes (ganska kraftiga) brytning, men att han snart kommer att ”lära sig” förstå henne. (Ni vet; precis som man över upp förståelse för skånska, gotländska eller en somstammar/läspar. Efter att ha hört en person prata ett tag så förstår man dom bättre, helt enkelt.). Vi (maken var också där) sa att ett knep för att ”vinna” E är att röra vid honom eftersom han är så fysisk; dvs lägga en hand på axeln eller aren när man pratar med honom osv…

Hon förklarar att han ligger efter både i Ma & NO, så jag föreslår att vi ska hjälpa honom komma ikapp över helgen, men hon tycker synd om honom & tycker det är taskigt. Vi insisterar och säger att han ska uppföra sig & jobba på lektionerna, annars så får han jobba ikapp hemma, så enkelt är det…

Samtalet fortsätter, och den andra läraren (som har hand om alla andra bokämnen) säger att det är så roligt med språk, och hur hon & barnen lär sig nya ord på olika språk hela tiden. Vi säger då att andra språk är en sak, men att det är hemskt när sonen kommer hem & pratar rinkebysvenska, men det håller lärarna inte med om eftersom ”Det är ju deras sätt att uttrycka sig!”, jag insisterar att det är ett ”handikapp” i arbetslivet att tala rinkebysvenska, och att om jag som arbetsgivare träffade någon i en arbetsintervju som pratar rinkebysvenska så skulle jag tyvärr avfärda den personen som olämplig, och att skolan måste stödja barnen & rätta dom om dom pratar rinkebysvenska. Jag sa inte att det är rätt att inte anställa folk som pratar rinkebysvenska, bara att många tycker att det låter som om den personen är okunnig. (Till saken hör att jag jobbar m försäljning till stor del, och ingen skulle köpa mina produkter om jag ringer & säger ”Yo mannen, jag har en fet deal åt dig bruschan!”).

Samtalet fortsatte i ytterligare några riktningar & avslutas en stund senare med att dom båda tackar för ett trevligt samtal, och att det är bra att vi har en öppen kommunikation och att dom är tacksamma för att vi berättat lite mer ingående hur E är som person så dom kan hjälpa honom på bästa sätt.

Jag & maken går hemöver och är båda jättenöjda med mötet & pratar om hur bra båda lärarna verkar vara, och ser fram emot en riktigt bra termin.

Det blir fredag och under helgen jobbar E ikapp med det han låg efter i och går till skolan som vanligt imorse.

När jag sitter på bussen på väg till jobbet får jag ett samtal från skolans vice rektor som berättar hur oerhört upprörd läraren är, hur kränkt hon är över mina trakasserier och rasistiska uttalanden och att hon inte har kommit till jobbet sedan föräldramötet eftersom hon mår så dåligt!

Jag blir minst sagt chockerad, och förklarar också det för E, som hon heter. Hon fortsätter med att berätta att H överväger en polisamälan för rasism och hur oerhört allvarligt det här är och att rektorn vill träffa oss.

Jag försöker förstå vad hon menar & vad som har hänt eftersom allt var frid & fröjd när vi skiljdes åt i torsdags, men får bara höra hur oerhört ledsen & kränkt H är…

Pratar gråtandes med maken och han lägger om sina planer för dagen så vi kan träffa rektorn kl 13:30 idag.

Nu har vi kommit därifrån & jag är uppriktigt sagt inte mycket klokare nu…

Tydligen har H tagit illa upp om det där jag sa att jag inte skulle anställa någon som pratar rinkebysvenska (trots att vi där & då påpekade att både H & maken bryter, något som är fullkomligt normalt när man lär sig ett språk som vuxen och att ingen av dom pratar rinkebysvenska), och har pratat om polisanmälan och att rektorn varit tvungen att kontakta skolans jurister (som sa att det inte var nå’ för skolan att gå vidare med…) och att vi måste försöka reda ut det här.

Självklart, tyckte både jag & maken; det var ju därför vi prioriterade om vår dag för att komma till skolan. H ”orkade” dock inte träffa oss eftersom hon mådde så himla dåligt… Förklarade för rektorn att det gör ju naturligtvis jag också; att bli anklagad för rasism & trakasserier efter ett gott, konstruktivt samtal som alla var nöjda med när vi skiljdes åt är ju minst sagt hemskt!

Han verkade dock förstå att H minst sagt övertolkat/missförstått vad som sagts, men han kan ju inte göra något mer än att medla, så han ska prata med H och återkomma till mig/oss.

Jag bad honom hälsa henne att jag var ledsen om hon missförstått, och att vi hoppas kunna träffas för att reda ut allting, men ärligt talat tror jag inte att hon kommer att acceptera det… Maken sa att han tror att hon impulsivt gjort en höna av en fjäder och nu har svårt att erkänna att hon överreagerat/övertolkat, och det ligger kanske något i det?

Känns förjävligt att bli anklagad hur som helst… 😦