Vaknade imorse till nyheterna om att ett gäng idioter löpt amok i Husby inatt.
Hur länge ska det här få fortsätta?
Föräldrar låter sina barn ränna ute vilka tider som helst på dygnet; och händer det något är det polisens (!) & statens (!) fel?
Vad har hänt med eget ansvar och att sköta sig?
Faktum kvarstår att om man ger fan i att kasta sten och elda bilar så behöver inte polisen komma dit. Alls. Är det så svårt att förstå?
Vill du inte ha nå’ med polisen att göra så är det bara att sköta sig.
Kom inte med nå’ jävla undanflykter insvepta i offerkofta! Om du har flytt från krig & elände så borde du väl ha lite kraft kvar att se till att dina barn sköter sig? Du borde ha driften att söka jobb och integrera dig & familjen i samhället?
Vi har öppnat våra gränser för att du och din familj ska få en fristad; är det för mycket begärt att du gör rätt för dig när du väl är här?
Jag vill inte att du tackar mig; jag vill bara att du blir en del av samhället. En del som inte kastar sten och eldar bilar. En del som jobbar & bidrar till samhället så vi kan hjälpa ännu flera som varit i din situation. En del som är lika accepterande och öppen som det land som tagit emot dig.
Svårt att få jobb? Absolut. Men inte bara för dig. Och absolut inte för att du är invandrare. Av alla mina invandrade vänner (och det än m-å-n-g-a) känner jag inte en enda som inte har jobb efter ca två år i Sverige. Lär dig språket (vi bjuder på skolan!), lägg manken till och kämpa. Du kan. Precis som alla vi andra.
Det är inte statens fel att du inte får jobb. Det är inte rasisters fel att du inte får jobb. Det är du som saknar kompetens. Kompetens som du kan få via gratis utbildning. Kom igen; har du lyckats ta dig över halva världen och hit; så klarar du den här tröskeln också. Det är inte ditt språk; vi är ju bara dryga 9 miljoner här på jorden som pratar svenska, men det visste du väl innan du kom hit? Visst måste du ha varit beredd på att jobba & slita när du kom fram till freden?
Kan ge några konkreta exempel; maken kom hit -94. Han skaffade städjobb så fort han fick (dvs fick uppehållstillstånd), pluggade svenska på kvällen, sedan data. Sedan över 10 år tillbaka så tjänar han mer i månaden än vad jag gör. Vi bor i hus sedan -04.
Vår kompis M kom hit -93. Han är nu arbetsledare på ett företag och äger sin lägenhet.
Våra vänner G&M kom också hit på 90-talet. De äger sitt hus med sina 3 barn och jobbar som ekonomiassistent och tekniker sedan många år tillbaka.
Våra andra vänner D&M kom också hit -94. De bor i hus. D jobbar som sjuksköterska och M är programmerare.
V kom hit på 90-talet. För en 10 år sedan tog han hit sin fru, S, & deras dotter. Han har ett eget företag med flera anställda.
Försöker rannsaka mitt minne men kan faktiskt inte komma på en enda vän som är arbetslös just nu; eller som ens varit arbetslös de senaste 10 åren.
Och vi pratar inte om några människor som kom hit med en utbildning i ryggsäcken och pengar på fickan; det är människor som jobbat & slitit sedan de kom hit. Som har börjat med att städa medans de pluggat och som sakta men säkert strävat mot ett mål. Och inte en enda gång har de sagt ett enda ord om rasism eller känt sig orättvist behandlade på grund av sitt ursprung eller hudfärg.
Det är det som gör det extra svårt att förstå den här offermentaliteteten folk i bl a Husby stoltserar med.
Du har fått fred & frihet serverat på silverbricka. Dina barn får utbildning; du får språkkurser och stöd. Hur fan kan det vara polisens fel att dina ungar bränner bilar & kastar sten? Integrera dig för fan! Ta ditt ansvar som förälder & svensk! Ungarna ska inte ränna ute hela natten; de ska ligga hemma så det orkar komma iväg till skolan på morro’n!
Din föräldraroll är inge’ annorlunda oavsett var du bor; Husby eller Danderyd. Ditt ansvar är att uppfostra rättrådiga medborgare som kan hjälpa oss bygga upp det här samhället så det blir ännu bättre.
Pengar och ”klass” har inget med barnuppfostran att göra; jag är född & uppvuxen i förorten Sätra i Gävle i en s k fattig familj med tre barn och bara en inkomst. Och pappa jobbade på Televerket, så vi pratar inte om nå’ lyxlöner. Vi åt kött kanske en eller två dagar i veckan max. Oftast var det pannkaka eller pasta med margarin som stod på middagsbordet. Jag blev mobbad i skolan från 2:an till 9:an; flyttade till Stockholm (bodde på Bergengatan i Husby) direkt efter gymnasiet & började jobba snudd på direkt. Har varit arbetslös i omgångar, men aldrig mer än 6 månader i sträck.
Jag bor sedan -95 i Akalla; först i en etta på Sibeliusgången, sedan i en 3:a på Nystadsgatan och till slut nu i radhus sedan -04.
”Trots” detta har jag aldrig varit i klammeri med rättvisan; inte heller har mina föräldrar låtit oss ränna ute på nätterna eller låtit oss missköta oss.
Ta tag i ditt liv. Sluta skylla på andra.
TILLÄGG: Pratade precis med min kompis V som jag nämnde ovan. Han bor i Husby & blev av med flera bilar i bränderna i natt. Vilket medför att hans anställda inte kan jobba idag.
