Eftersom jag s a s blev tagen på bar gärning mitt i en lögn för maken så kan jag väl lika gärna spilla ut mina bönor här också…
Jag…håller…på…att..ta…körkort!
Japp, 44 somrar ung har jag äntligen kommit till skott & tagit kontakt med en körskola (igen, jag var ju nästan färdig för uppkörning den där sommaren jag träffade maken för 18 år sedan, men, ja, det rann ut i sanden…) och övningskör två gånger i veckan!
I onsdags hade jag lektion 11 & 12, och nu påstår faktiskt läraren att jag ”kör bil” mer än övningskör! Hallelujah!
Lite intressant det här; det som jag trodde skulle vara tämligen enkelt (teorin) är det som är svårast, och det som jag trodde skulle vara svårt (parkering & backa) är nästan enkelt…
I lördags skulle jag på Riskettan (info om att köra påverkad, olycksstatistik mm), och hade förvarnat maken om att jag skulle ”Shoppa i Sollentuna med C” så han inte skulle undra varför jag skulle vara hemifrån en lördag så där (Ville nämligen överraska honom när allt var klart nån gång med kortet i näven), men så ringde sonen mig & jag svarade inte, så ringde han igen & jag svarade inte osv. Till slut ringde han pappa, som ringde mig & jag svarade ju inte. Då ringde han till C för att fråga om jag hade problem med telefon, och då hade C glömt bort att hon lovat vara mitt alibi, så hon sa att jag inte var med henne…
Hon kom ihåg vad hon lovat när hon lagt på luren & förvarnade mig med ett sms, så när maken ringde så där lagom misstänksam så var det ju bara att erkänna att jag försökt lura honom…
Med tanke på att han tjatat på mig att skaffa körkort de senaste 10 åren så vore det en överdrift att påstå att han var vidare arg… 😉
Ni håller väl tummarna för mig? 🙂
Coño - på ren svenska! 