Tänder ett ljus för Engla

Lys upp hela Sverige nu kl 21!

 

Måndag trots allt

På nå’t sätt känns det som Engladagen istället för måndag idag… Tänker på de anhöriga som inte kan värja sig; Engla, Engla, Engla överallt, utom där hon borde få vara – i deras famn… 😦

Men för oss andra går ju livet vidare; lite skörare, lite oroligare, men vidare…

Har tänkt så mycket på ungarna idag; det känns inte tryggt att dom är i skolan; vill ha dom nära, nära, under skinnet helst… Men rationellt så ”vet” jag ju att det är det, dom är trygga i skolan, inget kommer att hända, men tankarna mal ju. Englas mamma kände sig ju trygg också, när Engla cyklade hemåt själv. Och vem skulle inte gjort det i lilla, lilla, idylliska Stjärnsund… När jag var liten åkte vi igenom Stjärnsund nästan varje helg när vi åkte från Gävle till Säter för att hälsa på morfar E, och jag kommer ihåg hur jag brukade tjata på att vi skulle ta ”gamla vägen” över skogen & genom Stjärnsund just för att jag tyckte den lilla orten var så fin. Morfar E dog för 30 år se’n, och jag har inte åkt den vägen sedan dess, men fast vi aldrig stannade där har Stjärnsund alltid varit ett smycke i min minnesbank. Nu grumlas minnena…

Jag ska ta en promenad till bibblan med ungarna efter skolan idag, försöka reclaima vardagen lite. Till middag blir det nog nå’t snabbt så vi hinner kramas lite extra…

Varför gör man så?

I går kväll, mitt under läsningen av Harry Potter, kom då nyheten om att Engla hittats död…

Både B&E blev berörda & oroliga, varför är man så dum mot ett barn, hon kunde ju inte ens försvara sig?!

Jag hatar att tvingas varna dom, att säga åt dom att aldrig lita på någon annan än mamma & pappa, och samtidigt är jag glad att dom åtminstone inte behöver vara rädd för sina föräldrar, det är ju tyvärr en ”lyx” som inte alla barn har… 😦 Fan också! Barn ska kunna vara ute & leka, cykla till affär’n & köpa godis, springa omkring barfota & glada utan ett bekymmer i världen eller tillstymmelse till rädsla i sina tunna kroppar!

Hur fan är man skapt om man men vett (?) och vilja kan skada en annan människa, och framför allt ett barn? Ett oskyldigt, skrattande, lekande, skuttande Barn!

Det är som jag alltid sagt; ibland ligger det en komplimang i det faktum att man inte förstår hur folk tänker…

Mina tankar går idag till Engla; må hon vara på en tryggare plats nu, till hennes mamma Carina, må hon någonstans finna tröst och glädje igen, och till Englas vänner och grannar, må de hitta tillbaka till tryggheten igen…

Englas låga har blåsts ut, men i våra hjärtan brinner ljuset…