Vid 15-ti’n ringde han & sa’ att dom väntade på lite grejer innan dom kunde jobba klart, så han skulle nog bli nå’n timme se’n.
Vid 18-ti’n hade dom precis fått det dom väntade på, ”så jag är nog inte hemma förrän 21-22…”.
Nu, 22:20 ringde han & sa’ att dom hade lite jobb kvar eftersom det strulat – jag kommer så fort jag kan…
Och inte nog med att han jobbar sent, han jobbar i Uppsala dessutom, och han har hunnit byta till sommardäck…
Tror inte jag kommer att sova mycket innan han är hemma…
Jag vet att det rasar in en massa gamla inlägg nu; jag håller på att klippa & klistra från min gamla blogg hos Expressen, och ibland så glömmer jag bort att lägga in rätt datum… 🙂
Idag är jag inte den vassaste kniven i lådan… Maken kunde inte sova, och det kände han att han var tvungen att dela med sig av ett otal gånger natten igenom. ”Sover du?”, ”Jag kan inte sova!” och annat hörde jag i ett…
Jag tror jag ska leta rätt på prästen som vigde oss och fråga om ”nöd & lust” verkligen inkluderar sömnlöshet…
Vi ska på dop i början av maj; våra kompisar ska tvätta håret på sin lillkille.
Men vad ska vi köpa i dop-present? Jag vill inte köpa en så’n där rälig tenn-pryl, fotoalbum eller sparbössa, det får man ju ett dussin av ändå, men vad ska man hitta på?
Har funderat på en lyckoslant, men det kanske finns nå’t roligare?
På bussen, i raden framför mig, sitter en så’n där kostym-nisse; ni vet, inte ett bös på kavajen, kortklippt, diciplinerad frisyr, diskret doft av rakvatten, skoputs-blank portfölj & en liten rosa DI under armen. Förutom att han åker buss & kliver av i Rissne är han en perfekt bild av Mannen i Karriären.
Tills hans mobil ringer & man hör introt till Lena Ph’s Ont, det gör ont…
Coño - på ren svenska! 