April-skämt?

Jag har sett nå’ra i tidningar & på nätet, men när jag hörde om att svenska & danska posten ska gå ihop så känns det som ett aprilskämt också… Är det jag som jagar skämt i blodigt allvar?

*puh*

Varför går man omkring & oroar sig i onödan?

En av mina äldsta kompisar har minst sagt ”temprament” och kan ibland ignorera folk bara för att vinden blåser åt fel håll (eller nå’t liknande trivialt), och nu hade jag inte hört nå’t från henne se’n strax före sportlovet. Jag var lite orolig över att hon tagit illa upp för att jag sagt att jag bara ville vara under sportlovet istället för att planera varenda dag i detalj tillsammans som vi gjorde förra året (hon är ensamstående med tonårsbarn, så hon kan ju göra lite som hon vill med tiden). Men jag har liksom inte velat ringa & fråga för att inte peta i nå’n myrstack, däremot har jag mailat och sms’at henne lite då & nu, dock utan svar.

Igår så kände jag att jag ”gav upp” och tänkte att hon får väl höra av sig när hon känner för det, men jag sa’ inget till henne. Men så idag ringer telefon’, och det är hon! Hon skämdes som en hund för att hon inte hört av sig, först hade hon haft mycket att stå i, se’n hade hon helt glömt bort B’s kalas och hade svansen mellan benen för det… 🙂

Så nu ska vi hem till henne på fredag! 🙂

Tänk va’ dumt det är att gå & oroa sig i onödan, nästa gång är det jag som ringer på en gång!

*ASG* Årets bästa aprilskämt!

Jag räknar kallt med att makens chef inte läser bloggen (inte ens maken gör ju det, så…) så jag kan skvallra lite i förväg.

Maken ska göra ett jobb på ett företag med colombiansk anknytning idag, och på väg tillbaka till kontoret se’n ska han köpa florsocker & återförslutningsbar plastpåse. Se’n ska han fylla påsen & stoppa det i ett förseglat kuvert med chefens namn på & ge det till honom & säga att dom betalade direkt.

😀

* * *

Kan ju lägga till så här i efterhand att chefen tog emot kuvertet med konfunderad min & gick in på kontoret. Ett par minuter senare ropar han in maken & säger ”Det här är ett aprilskämt va?!”, men enligt maken så såg han fortfarande tvivlande ut & blev riktigt lättad när maken bekräftade att han hade skämtat aprillo… 😉

April-April!

Känner mig som veckans aprilskämt!

Igår fick jag ju vänta hem igen & hämta sjuk pojk i skolan när jag var på väg till jobbet.

Imorse var jag säker på att det skulle vara ett morgonmöte på fritids för dotras klass, men det är på torsdag. Gissa vem som ställde klockan för morgonmöte & inte för jobb?

Jag lyckades komma i tid till årsstämman för samfälligheten igår iallafall, hoppas jag kommer ihåg morgonmötet i skolan på torsdag också så det blir nå’ra rätt iallafall…

Börjar känna mig utmattad mentalt; har flaggat att maken måste börja läsa familjekalendern också & ta ansvar för gympakläder och annat, jag orkar inte vara ensamstående gift mamma längre… Jag brukar alltid ha stenkoll på allt vad gäller skola, jobb & ungar, så om jag börjar glömma är det fara å färde…