Gråtdag igår…


Makens rygg gav upp i söndags; med 7-8 parkettrader kvar att lägga. Ryggskott & elände…

I måndags pratade han tydligen med svågern, och tyckte att han kunde komma hem till oss & hålla honom sällskap under dagen?

Jag protesterade när jag hörde det; jag tycker han har förbrukat sin rätt till att komma hem till oss tills han insett & bett ordentligt om ursäkt för allt han orsakat. Vill inte heller att ungarna träffar honom eftersom han beter sig så underligt. Att maken dessutom föreslog att vi kunde be honom hjälpa oss att lägga klart golvet är bara så dumt att jag inte ens vill kommentera det… Skulle inte be honom om vatten i öknen…

Maken förstod (?) hur jag kände & skulle ringa honom och säga att han inte var välkommen, men så igår fm ringde jag maken & han var skitkonstig & sa att ”Jag ringer dig om en stund”. När han ringde upp så hade tydligen svågern dykt upp där iallafall; jag blev så j:vla ledsen & förbannad att tårarna bara sprutade. Tydligen hade han inte ringt upp honom som han lovat eftersom han ”väntade på att han skulle ringa honom”…

Jag orkar inte längre…

Jag har försökt förklara för honom hur han kan fortsätta umgås med sin bror efter vad han har gjort mot mig/oss, men får bara till svar att ”Han är min bror”. Visst, min toleranströskel gentemot mina systrar är kanske något högre än mot ”andra” men, jag har definitivt en gräns vad gäller dom också, och om dom gjort mot maken vad svågern har gjort mot mig så skulel jag klippa helt!

Maken tycker att han förklarat för svågern hur han känner, och tycker att bara han vet det så är allt ok? Han verkar inte inse att så länge som han fortsätter att umgås med svågern så är det ett tyst medgivande om att problemet är ”löst”?

Visserligen har jag sagt åt maken att han ska backa; att han inte ska försöka ”tvinga” fram en ursäkt från svågern, utan att låta honom själv komma till insikt om hur djupt han sårat mig/oss, och själv då ta kontakt, med mig, och be ordentligt om ursäkt, men det innebär ju inte att jag känner att det är ok att dom träffas & umgås som om ingenting har hänt?

Jag kan inte förstå hur han ens kan vilja träffa honom?

Har alltid känt att jag alltid kunnat räkna med maken, men nu tvivlar jag; känner mig förråd över hans reaktion… 😦

 

Annonser

6 thoughts on “Gråtdag igår…

  1. Kära Ninnibeth. Du måste prata allvar med din make och kräva att han tar ditt parti! Jag har ju läst din blogg rätt länge och ni verkar ju ha det jättefint ihop när det gäller allt annat. Att jag engagerar mig i detta problem beror på att vi har haft ungefär samma i min familj och då gällde det min pappa (och mamma) och hans bror. Jag vet att hela släkten ångrade att de bara lät det hela ”bero”. Det blev aldrig bra mellan min mamma och hennes svåger:( Påverkade hela släkten negativt och mig i synnerhet, barn är ju jättekänsliga för stämningar.
    Du verkar ju så stark och det behöver du vara nu! Stå på dig!
    KRAM
    Marie

  2. Åh, tack för din omtanke! Det betyder mycket att bli förstådd!
    Jag kan ju inte ”kräva” att han ska ta mitt parti; han är ju en fri människa, och jag vill inte bli beskylld för att slå en kil mellan två bröder; men visst förklarar jag in absurdum & hoppas att han ska se min sida av saken?
    Och jo, visst påverkar det ungarna; han försvann ju från en dag till en annan, och när E träffade svågern för första gången på 2 månader var han full (hoppas att det var alkohol iaf) och jättekonstig. Maken nämner inte med ett ord varför svågern stuckit, men jag har förklarat för dem att han spred lögner om mig & skämdes så mycket när han blev påkommen att han flyttade; så mycket har dom ändå rätt att veta tycker jag?
    Än en gång, tack! ❤

  3. BRA att du är ärlig mot barnen! Till mig sa man ingenting om problemet (i all välmening, förstås) så gjorde man på ”den tiden”.
    Jag tror absolut ni klarar ut det här så småningom!
    Marie

  4. Inte vill jag belasta dom med hela historien, men min erfarenhet säger mig att gissningar & fantasier oftast är mycket värre än en del av sanningen… 🙂

  5. Tror precis som dig att vettigt raka rör klarar ungar av och mår bra av. Han skulle ha en spark i ändalykten som han beter sig, en riktig skitstövel som ni har ställt upp för länge på. Jag håller med Marie om att du ska stå på dig men det är inte heller så jäkla lätt att orka alla gånger, framförallt när man känner sig svikt av den man litar mest på av alla. Tråkigt att han inte tar till vara på möjligheten att komma till ett fritt land om det inte bara är alkohol han går på.
    Kram o fin helg.
    Vi sticker till landet imorgon och målar … så jag håller också på med säckar och doningar fast som tur är bara i helgerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s