För snäll?


På väg hem fick jag ett sms från M; kunde K följa med oss till scouterna eftersom hon mådde lite visset? OK, ska jag hämta honom i skolan då, så får han äta hos oss också? Ja tack! 🙂

När jag är på skolan ringer vår granne, L, som undrar om jag kan ta med mig hennes barn hem (skola & dagis) eftersom hon sitter på VC & väntar på att bli vaccinerad? Självklart; så ofta som dom ställer upp för oss så är det klart man hjälper till, även om tiden var tajt!

Kommer till dagis & ska hämta P som är hur söt & snabb som helst, fast naturligtvis lyckas E slarva bort ena vanten där medans vi är där…

Kommer hem & plockar ihop kläder efter 5 ungar (2 10-åringar, 2 8-åringar & en 3-åring), se’n sätter jag fart med midda’n.

L kommer & hämtar sina två barn & jag skyndar mig att duka och ge ungarna mat, hinner t o m med att äta lite själv, se’n stress iväg till avslutningen på scouterna.

Kommer dit med andan i halsen & fikar medans ungarna stökar omkring, se’n när vi ska hem så har K snöat ner sig totalt, så jag måste gå hem med honom istället för att åka bil. samtidigt frågar en granne om inte deras yngsta  år kan få åka i bilen hem också, så det slutar med att hon & hennes mamma åker i bilen medans B får gå med oss eftersom vi bara har två bilbarnstolar och det aldrig skulle falla mig in att ta ett barn i bilen utan att kunna spänna fast det ordentligt!

Kommer hem & skickar ett sms till M för att höra om K kom hem ordentligt eftersom han gick sista biten (kanske 100m) själv, och får till svar att han visserligen kommit hem, men att han var alldeles blöt om fötterna ”så jag hoppas han inte blir sjuk till jul!”…

Tack för hjälpen liksom…

Jag hade ju sagt åt K, först att han inte skulle blöta ner sig i snön, för att då skulle han få gå hem, se’n att han inte skulle rulla runt i snön, men han har väldigt selektiv hörsel den gossen, troligtvis för att hans mamma är väldigt duktig på att gnälla på honom…

Sa till maken att jag tyckte att det var tråkigt att man får underförstådd kritik när man försöker hjälpa till (K började på scouterna i våras & hittills så har han gått med oss dit varenda gång, hans mamma har inte tagit dit honom en enda gång…), dessutom så följer han med oss varje måndag för att göra läxorna med B eftersom hans mamma inte lyckas få honom att göra dom utan att det blir kalabalik & krig hemma. Fast hos oss går det hur bra som helst..

Maken tyckte att vi ska sluta ställa upp hela tiden, och det har han kanske rätt i, fast samtigt så vill jag att K ska få en någorlunda fast punkt i tillvaron också; lite vanligt familjeliv (hans föräldrar är skiljda se’n han var nyfödd i princip, och pappan har en ny familj som är ”viktigare” medans mamman har haft problem med depression se’n dom skiljdes)…

Dilemma…

Natten har varit lång… Både jag & maken har sovit dåligt i natt & har väckt varandra hela tiden… Vi är ju väldigt synkade vanligtvis, men när båda är sömnlösa så är det lite välmycket synk.. 😉 Vi var som zombies imorse!

Själv sitter jag här & känner mig lite gråtmild; men det är ju nymåne, så det är ju som det ska vara – stingslig vid fullmåne & gråtmild vid nymåne… 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s