På sistonde har min farmor dykt upp i tankarna oftare än vanligt. Jag tänker ofta på henne, och saknar henne sårigt fast det är dryga 6 år se’n hon dog…
Men det har inte varit dom där tankarna jag brukar få; sentimentala & varma, utan snarare känns det som om det är nå’t hon vill säga, det känns nästan pockande & “ivrigt”… Förr eller senare så kommer jag väl att få veta det, men för hennes skull hoppas jag att det blir snart eftersom hon känns så stressad…
Postat i Uncategorized
visst är det underligt, hur människor dyker upp plötsligt, och sedan försvinner de lika snabbt. Och ofta förstår man inte riktigt meningen med det hela.
By: pantheraleo on juli 2, 2008
at 1:26 pm
Hm, du får fråga henne vad hon vill då ?
By: sweetnose on juli 2, 2008
at 2:13 pm
 | Märtagreta på Jag måste bara kolla min… |
 | ullies på Jag måste bara kolla min… |
 | kvinnotankar på Nämen, se goddag! |
| Märtagreta på Nämen, se goddag! |
 | Ensamma Mamman på Nämen, se goddag! |
