Allt om Barn skriver om ovanliga namn på barn. Alla barn i “artikeln” är yngre, ingen av dem är i skolålder’n än…
Eftersom jag själv är ensam om mitt förnamn i Sverige (enligt SCB’s statistik) och har två systrar som också är ensamma om sitt namn så har jag ju lite erfarenhet om det här att ha ett udda namn.
Mina föräldrar ville inte ha nå’t vanligt namn, och det kan jag ju förstå eftersom mina barn inte heller har helt vanliga namn; men till skillnad mot mitt namn så är det ingen som höjer på ögonbrynen och undrar “var kommer det ifrån då?!”…
Ett ovanligt namn är både skoj & jobbigt; nu som vuxen känns det bara bra, fast förtjusningen var inte helt odelad när jag gick i skolan & fick heta både det ena & det andra. Första dagen i gymnasiet blev jag uppropad inför full aula som “Hon med konstiga namnet” med tillägg av mitt efternamn. Just då hade jag väldigt gärna hetat Karin, Anna eller Lena…
Fast nu heter jag så här:
) inte har du velat heta Anna! Du har så vackert, om än finurligt och svårihågkommet för en seging som undertecknad. Vi finns i 36 upplagor, vi som heter som jag, och två av dem är män… nåja, det betyder iaf JAG, EGO! Haha!
