Tänk att jag landade här till slut…
Har fundrat, undrat, blött & stött, men nu bidde jag till slut med blogg iallafall… Det känns nästan som om man ska publicera vikt & längd och födelsögonblick, men jag nöjer mig med att säga hej. 
Jag? Jaaa, en -69′a (de olika åren virrar förbi så snabbt, men man är ju alltid -69′a, så om det är nå’n som är hugad kan ni ju räkna på fingrarna (& tårna, och börja om igen…)), bor i Stockholm sedan -88, i Kista sedan -95, och i vårt radhus se’n -04. Jo, jag är en så’n… Radhusare… Huvva! Jag är dock väldigt dålig på att pyssla, påta & hurta à la Skugge, så fear no evil, jag är dock ganska full av åsikter, så en till gemensam nämnare har vi dock, även om hon får betalt för att tycka…
Radhuset bebos även av Maken och Barnen, E som är en vild kille som kan räkna sin ålder på ena handens fingar och i 7 månader till har ett finger över. Det kan han låna ut till storasyster B som i 2 månader till är en hand & ett finger gammal i år, men är så lillgammal att mamma känner sig som en tonåring med jämna mellanrum.
Vet ni vem jag är nu? Nä, det kan man väl inte påstå, men ni har ju fått ramverket, så blir det lättare att lägga bitarna i mitten…
